För övrigt var det en fantastisk måndag. KOLLA bilderna!
Före EFTER!
Det är 3 timmar mellan bilderna!
En fantastisk läkare. Som hade läst in sig på allt som hände sist. Och bad om ursäkt flera gånger för det (vilket HAN definitivt inte skulle) och lovade att detta skulle inte gå på det sättet. Han skulle personligen följa upp på onsdag.
En minst lika trevlig narkosläkare och hans sköterska. Som lyckades lugna denna hysteriska tanten till, nästan, normalläge!
Och dessutom: när jag skulle gå hem fick jag lov att ta den trevliga, mysiga morgonrocken( med, till och med, inbyggd hemtrevlig ljudeffekt, sådär härligt frasande) OCH jag fick även de raffiga, lårhöga (nåja, i alla fall de första minuterna) strumporna. Kolla själv, det SYNS ju inte ens att jag har de gräsliga stödstrumporna under!
ELLER HUR? 😜
Tänk vad överraskad Carita ska bli när jag klär upp mig i detta! 😍
Nåja.
Nu laddar jag, och vi, inför onsdag.
Onsdagen den 21/2 2018, blir nästa milstolpe.
6 månader. Till augusti. (är jag här då?)
Indelat i treveckorsperioder. (ronder?)
Vecka 1. Två olika påsar cytostatika, En påse antikroppar (😷Agnes: Avastin heter preparatet) och En påse Zometa( som sänker omsättningshastigeten i skelettet) 1 timme på varje påse.
Vecka 2. En påse cytostatika. 1 timme
Vecka 3. En påse cytostatika. 1 timme
BÖRJA OM.
Efter tre ronder, alltså totalt nio veckor, så ska alla blodprover tas om och MR-röntgen göras och utvärderas.
Torsdag blir ju en......intressant dag.
Jag skulle ju, egentligen, vara rätt så rädd och osäker nu. Men det är jag inte. Jag vet vad jag har att vänta. Och beslutet att göra det är mitt.
Så,
Jag vet att det blir besvärligt.
Och kommer att göra ont.
Men jag är inte rädd.
To be continued.
Jag har bestämt mig. JAG VINNER!
Du är fantastisk Marianne och klarade dagen. Tänker på er idag ❤❤