Torsdag 24/9

Vaknar vid halv fem. Av att jag har ont i HÄLEN. Riktigt ont, känns som om någon tvingat in en golfboll där (är detta en dröm?).

Nu är det väl ändå nog?! 

Förkyld och förvirrad och ont i hälen på ena foten??? Vet inte om jag ska skratta eller...

Carita kommer upp upp och ser direkt.Hennes hand på min kind.

 

Tjugo i åtta ringer jag till op/narkos och berättar att jag fortfarande är förkyld.

-Jamen det är inga problem vi flyttar tiden bara!

Kvittrar en anonym röst i andra änden av luren.

Jag tror jag spyr. (om jag lägger på luren så..)

-Visst har du behandling nästa vecka också? Jag ringer dom så dom vet att du är sjuk nu blablabla.....

Kvittrar rösten vidare.

 

JA jag har behandling nästa onsdag och jag är FRISK TILL DESS!

 

-Jag sätter upp dig på ditt byte av port a cathen den 5:e oktober sju och trettio, blir det bra? Så ber jag dagavdelningen att ringa dig också(andas , människa!)

 

ja. ok. 

 

Då kan jag fråga om hälen.

 

Klockan tio ringer syster A.

-Hörde att du var sjuk?

Ja jo förkyld, och jag har ont i hälen (sa jag det där?) 

-Jo men vi får hoppas att det är över till onsdag. Feber?

Nej men ont i hälen...

- Bra att du inte har feber! Du måste ringa meddetsamma om du får det. Ta proverna som vanligt på måndag så ser vi därifrån.  Har du ont inne i hälen? Bara ena foten? Domningar?

 

Ja, precis ( änglarna vet, behöver aldrig förklara!)

 

-Det kan vara en biverkning. Ibland sätter det sig på de konstigaste ställen (jotack).  Hjälper dina mediciner?

 

Ja någorlunda. På smärtan. Inte domningarna.

 

-Det är som det ska. Domningarna ska försvinna innan onsdag, annars får vi sänka din dos lite. Jag ringer dig på tisdag om provsvaren. Är du okej med detta?

Säger en av mina änglar syster A.

 

Ja. Säger min mun.

NEJ skriker mitt huvud. Jag klarar inte fler ändringar mer, väntan eller extrasaker! 

 

-Vad bra då hörs vi på tisdag. Ring om det är något innan!

 

 

Ibland känns det som om jag ska spricka.

Min hela värld har ruckats. Allt jag tycker om att göra är omöjligt nu.

För att en liten JÄVLA cell i min kropp fick storhetsvansinne. Skapade ett monster inuti mig.

Den tog min kropp, min vilja, min ork och min tid i sitt våld och vägrar släppa taget.

Det är tungt.

Ibland.

 

Men.

 

jag

tänker

landa

på

fötterna.