Söndag 19/7

 

Kl.7 på morgonen kommer "min doktor" Ivana.

 

Hon är arg. För att dom skrivit ut mig igår.

-Jag kom så fort jag hörde! Man skickar inte hem så tidigt efter en såhär stor operation!

 

Tydligen, när man tar bort "allt" och dessutom det som kallas "tarmskynket" så är det mer regel än undantag att det kommer illamående dygn tre.

 

-Nu ska du få smärtlindring och medicin mot illamåendet i droppet meddetsamma. 

 

Doktor Ivana står kvar, med handen på min arm medan, sköterskan springer iväg och hämtar vad doktorn ordinerat. 

- Jag kommer igen sedan och ser hur du mår säger hon när droppet startats.

 

Jag har en känsla av att en viss annan läkare kommer få sina fiskar varma....Det känns i alla fall som en liten tröst.

 

När Carita kommer mår jag mycket bättre. Oron i hennes blick bleknar och ersätts av ren lättnad när hon ser mig.

Jag anar en ilska mot "vården" under även om hon försöker dölja det. 

Det tar vi sen.

 

Doktor Ivana kommer på förmiddagen. Hon är nöjd med mitt mående och säger glasklart ifrån att jag inte får skrivas ut förrän HON gör det.

 

Vi har ridit ut detta.

Också.

 

Nu orkar jag snart inte mer.....